Jag lever fortfarande. Om det var någon som var orolig, menar jag. Fast jag hoppas att det inte är alltför många främlingar som sitter och stressar över det faktum att jag inte uppdaterat bloggen på närmare (eller över?) ett halvår. Ni som läser känner mig. Vet att jag mår alldeles utmärkt och att jag är inne på msn (om osynligt så) de flesta kvällar. Anledning till min frånvaro?
Kort svar:
Livet.
Längre svar: försummade skolarbeten (varav de största projektarbetet), studentfest, balen, slut-städning av lägenhet (yuck/pust),studenten, flytta hem-hem, sakna Forshaga – och alla vänner, abstinens, sommarlov (läs: arbetslöshet), sommarjobb (läs: tre veckors lidande som telefonförsäljare – trots att jag för två år sedan lovade att aldrig utsätta mig själv för det igen), Gotland med familjen, sen ansökan till Högskolan Väst, kom in där, lycka, stress, ångest, glädje, mera stress.
Jag överlevde allt det där, turligt nog. Projektarbetet löste sig, likaså allt annat skolarbete som jag ignorerat (jag förstår att detta kan vara en nyhet för somliga, men jag var fruktansvärt duktig på att skjuta fram saker och ting som jag inte ville göra). Fick bra betyg. Bättre än bra. Nöjd med nästan alla. Fast inte tillräckligt bra för att komma in på kriminologin i Göteborg som jag i första hand ville. Kom in i Lund. Ville inte flytta. Efter andra intagningen låg och som reserv 1 resp. reserv 3 på de två kurserna. I ungefär samma veva förlorade jag motivationen, spanade in Trollhättans högskola och föll för något nytt.
Internationella programmet för politik och ekonomi. Haha. Nu blir jag ingenting heller, lika litet som jag blev på hundsportsgymnasiet. Fast jag tror det blir kul. Ett mellanting av politiker och ekonom? Är det jag nu? Ja. Nej. Kanske. Det blir nog bra, skall vi se. Börjar imorgon i alla fall, tror jag. Eller på tisdag – uppgifterna talar emot varandra. Skall ringa dem imorgon vid åtta (de _borde_ börjat jobba då, synes jag). Mera stress.
Tycker om Facebook, apropå. Där håller jag mig uppdaterade om vad som händer och sker. Mina Forshaga-flickor som också ger sig in i nya liv. Det blir ett substitut för att jag inte får träffa er alls så ofta som jag vill. Skall bara skaffa körkort, sedan blir det besök till Karlstad/Forshaga, samt Kisa, där Matilda bor i en liten stuga i skogen.
Och utan Msn skulle jag inte överleva. Hippieringar ftw!
(Don’t get? Don’t give.)Nej, nu skall jag nog runda av detta inlägg. Väntar på att mamma skall komma hem från Stockholm där hon varit och sprungit tjejmilen. Fick ett sms igår av henne där det stod att hon köpt en t-shirt. Hon pratade på att hon tänkt köpa en åt mig förra året som det stod ”I’ll wear black until they make something darker” på. Hoppas att det är den, eller något liknande.
Skall måla naglarna också, kom jag på. Någon glad färg till ära av morgondagen. Stress. Är jag vuxen nu? Ja. Nej. Kanske. Det löser sig nog skall vi se. Hoppas.
God natt <3
Första dagen är avklarad. Jag är trött, hjärnan är full, ny information och nytt folk. Måste gå och spela litet World of warcraft för att rensa huvudet (dessutom måste jag farma gold för att ha råd med epic flying snart). 
