Det har gått en vecka sedan jag flyttade upp hit till mitt älskade Forshaga, skolan har börjat, och jag har träffat alla kompisarna igen <3 Hunden börjar också inställa sig, även om hon skäller upprört vid de tillfällen då ’mystiska ljud’ tränger sig genom fönstret, alt. gäster stiger in (gärna objudna) genom dörren. I vilket fall har jag, med mitt kära, obefintliga immunförsvar, redan hunnit missa en och en halv (nästan) dag av skolaktiviteter. Varför? Jag skall berätta varför. Elise har varit dunderförkyld. Som i riktigt, jäkla, äckeldrygt förkyld.
Det är inte trevligt, kan jag försäkra dig, att ligga hemma med Ipren, toalettpapper att snora i och tre sorters halstabletter (dyra ting med flera timmars cooldown (läs: väntetid) och föga resultat). Jag blev positivt överraskad i lördags morse då jag vaknade runt fyra på morgonen och upptäckte att jag kunde andas skapligt med båda näsborrar (jippie).
Nåja, idag (kväll) söndag är jag lagom frisk igen. Nog för att kunna ta mig till skolan imorgon, men jag tänkte tacka nej till gymnastiken. Inte för att jag inte älskar gymnastik, och inte heller för att jag inte ser stavgång som en härligt nytänkande sport, utan för att min snorproduktion är pinsamt hög och jag hostar slemmigt vid minsta ansträngning. Förhoppningsvis har jag en förstående gympalärare som ger mig tillstånd att söka tröst bland fitness-tidningar istället.
Egentligen skulle jag säkert gjort en massa nyttigt idag, typ skolarbete och så. Istället spelade jag World of warcraft, dingade level 66. Bara 4 levels kvar till 70, och det är ju ingenting. Igår var jag level 64, så nu går det fort. Hann med att dammsuga, och bakade en banankaka för att Matilda tyckte det var en bra ide. Och nu senaste stekte jag pommes, som skall avnjutas framför ’Superrnatural’, någon skummis serie jag tänkte spana in.
And with that, my darlings, I bid thou goodnight.
/Elise
