Painting stars

Ungefär nu börjar jag bli nervös. Imorgon är det redovisning som gäller, inför hela klassen á 70 personer. De senaste två-tre veckorna har ägnats åt ett grupparbete modell stort, där vi skulle presentera en kortsiktig (om 5 år) utvecklingsplan åt ett u-land. Vi har valt Uganda. Allt har gått jättebra, men grupp har varit helt fantastisk och det har flutit på bra (även om vi favoriserar lediga dagar, samt att sluta tidigt). Så imorgon gäller det att göra bra ifrån sig, vill ju ha bra betyg ~ fast det lär snarare avgöras efter hur det skriftliga ser ut.

Aja, var bara tvungen att skriva bort litet nervositet. Det kommer gå bra. Jag tycker ju om att prata engelska, så det kanske hjälper mig glömma att jag egentligen inte tycker om att tala inför folk. Gymnasiet var annorlunda, människorna där kände jag. Det här handlar allra mest om främlingar. Scary…

Wish me luck!

Kram,
Elise

Edit: Kan tillägga att jag numerar fastnat i en ny tv-serie (det går i perioder, som känt), nämligen True Blood. Den har allt som jag älskar (utom, möjligtvis, varulvar...) Nytt avsnitt ikväll, yay! ^^,

Var hos tandläkaren i tisdags och fick mina visdomständer i överkäken utdömda. Som i, de skulle bort. Fick inte plats, om jag förstod rätt. Själv nickade jag medhållande, har ju faktiskt fått skav litet då och då, med tandvärk och allmänt missnöje som följd. Bra, nu skall de väck. Det enda problemet? Tja, själva metoden att dra tänder är jag inte överdriver insatt i, och önskar så förbli.

Även om jag inte egentligen lider av tandläkarskräck så var det med viss nervositet som jag gick upp imorse, åt rejäl frukost (för det sade tandsköterskan att jag skulle göra – kunde visst inte äta på ett tag efteråt), tiggde skjuts av far och gav mig av. Blev avsläppt på torget och promenerade sista biten, undrade om det skulle göra ont.

Var ute i stallet i tisdagskväll med moster, vi red ut en sväng och hon passade på att berätta om att hon dragit alla fyra visdomständer. Och det hade väl gått bra, förutom på en tand, där bedövningen vägrat ta. Det hade gjort ont, förklarade hon pedagogiskt. Hon skrek, kramade sönder tandsköterskans hand medan tandläkaren drog och sade ”snart är det över, vi är strax klara…”

Något sådant ville jag inte vara med om, så ja, jag var litet nervös.
Allt flöt på bra, dock. De började med någon salva som fick munnen att domna, och fortsatte därefter med flertalet sprutor, varav det bara var en som gjorde ont. Sedan försvann halva ansiktet, och tandläkaren kunde i lugn och ro börja med att laga en tand (Elise har varit slarvig ^^’), vilket resulterade i att jag fick en hostattack då det kom bös (vatten/luft) i vrångstrupen, för att sedan fortsätta med att dra ena visdomstanden (den andra skall dras i november). Det äckligaste var ljudet, men bedövningen var duktig och gjorde som den skulle.

Nu sitter jag på skolans datorer och har halvtråkigt, grupparbetet börjar inte än på en timma. Biter ihop om något tyg/bomull-aktigt för att det inte skall blöda i munnen, men har fortfarande ingen känsel. Eller, det kittlas litet. Det kan jag leva med.

Tanden fick jag för övrigt med mig hem, den ligger i en papperstuss i väskan. Mest för att tandläkaren sa till mig att spara på den, egentligen är det ganska äckligt. Kanske kan lura fram tandfén?

Kram! - Elise

Kom hem från Bassholmen i fredags (ja, jag tänkte ta saker och ting i rätt ordning den här gången). Vi blev klara så pass i tid att jag slapp ta bussen hem – pappa kunde hämta, och Hanna från klassen kunde åka med, jag övningskörde *stolt*

De tre dagarna på den lilla ön hade i varje fall spenderats med diverse teambuilding aktiviteter och namnlekar, samt ett simuleringsspel där vi i grupper fick uppleva hur det var att försöka överleva som U-land med begränsade resurser. Min grupp var Nigeria, och varje år dog över halva populationen. Det var ganska tragiskt, fast positivt nog lyckades vi nästan halvera statsskulden (mycket på bekostnad av våra invånares liv). Vi hittade även på litet egna regler (för det skulle man), t.ex. att återvinna, samt att göra böcker åt vårat folk för att de skulle föröka sig långsammare. Detta skedde på torsdagen.

På onsdag, vilket också var dagen som vi anlände på, gav vi oss ut i våra grupper (det var också i dessa grupper som vi turades om med matlagning, dukning och diskning) på tipspromenad. Totalt lyckades vi hitta 6 av 10 frågor, resten gissade vi alternativen på. För att vara ärlig kunde jag inte en enda av frågorna som vi faktiskt hittade, men jag var hurtig och höll upp tempot i alla fall. Torsdagen ägnades åt sagda simuleringsspel, och på fredagen var det städning som gällde.

All in all, ett lyckat introläger (med undantag för toaletterna, yuck).

Resten av helgen har varit slapp och skön; mamma och pappa reste till Norge för att springa Birken. Vi barn *harkel* ungdommar och ungjävlar *host* var ensamma hemma och levde mest på coca cola och köttbullar. Jag gick ut med hundarna vid åtta på lördagmorgon, för att därefter släppa ut fåglarna (de skriker så illa på morgonen) och däcka i sång igen. Nästa uppstigning skedde vid tolv.

Lördag blev det till att städa iordning inför päronens hemkomst, sedan matlagning, kyrkoval och stå i receptionen på Friskis & Svettis. Känner mig duktigt.

Nu skall jag återgå till att tjata med mina tjejkompisar (vi har hippiering på msn som vanligt), och så småningom däcka i säng. Skola imorgon. Skall fortsätta med grupparbetet om Uganda, spännande grejer.

God natt!

- Elise

Jag gillar grönt.

Ville bara säga det, egentligen (notera bloggens nya utseende). Fast när jag ändå börjat skriva kan jag lika gärna fortsätta en stund till. Igår stod jag som funktionär på Friskis för första gången, det gick jättebra. Hittade dessutom ett medelpass med grymt bra musik som jag skall gå på nästa måndag. Måste ju utnyttja mitt multi-mega-super-kort som jag får just för att jag står som funkis.

Om jag går ännu längre tillbaka i tiden så var jag ute och plockade svamp i söndags, till trots det faktum att jag tycker det är ungefär lika underhållande som att fiska... dvs. inte alls. Först på förmiddagen med mamma och hundarna; hon letade trattkatareller medan jag hittade godisträd. Sedan på eftermiddagen med moster; hon hittade (riktiga?) kantareller och jag höll i hunden som hon passar. Fast jag hjälpte till litet grann. *stolt*

I lördags (ja, jag tänker fortsätta backa) var det funkisdag på Friskis. Ytterligare en kul grej för oss funktionärer med föreläsning och grupparbete. Och god MAT! Kurdiskt, fick jag berättat för mig, medan jag typ... spann. Nåja, nog om det. Maten var i allla fall god, sa jag det?

Nu orkar jag inte mer, skall nog dammsuga. Alternativt bädda sängen. Imorgon bär det av till Bassholmen (en ö, tror jag?) för intro-läger med nya klassen. Ser fram emot :)

Ha det bäst!

/Elise

P.S. Kurslitteraturen kom i torsdags, yay ^^,

Inne på andra veckan av mitt nya liv, och jag älskar det. Älskar friheten, älskar föreläsningarna och biblioteket, kafeterian, de fina lokalerna (inklusive toaletterna, de är jättefina!), nya ansikten och namn, klasskamrater, folk att prata med om samma sak, till och med att sitta och anteckna har sin charm.

Mindre charmigt, dock, är min brist på kurslitteratur. Är ledsen på Bokus som inte ens skickat mina böcker än, och halv-ledsen på studentbokhandeln som har slut på böckerna jag behöver (tänkte skicka tillbaka allt jag fick från Bokus, om jag fick tag i den på bokhandeln istället, men icke då). Lärarna förutsätter liksom att vi har läst vissa kapitel inför deras föreläsningar, och även om vi mest lyssnar är det pinsamt att inte ha dem än. ”De har inte kommit än,” låter som en se lam ursäkt.

Fast strunt i det nu, förhoppningsvis kommer de imorgon. Ellers bussar jag far min på dem, han är duktig på att handskas med jobbiga människor, medan jag har helt fel attityd (”förlåt att jag stör, men jag skulle så gärna vilja ha vetat om ni har någon möjlighet att skynda på litet granna med böckerna jag beställde – det börjar liksom bli bråttom…”)

I söndags var jag ute och tränade sök med Apple, vi börjar bli riktigt bra nu, och hon får massor av beröm för sin fart och entusiasm. Får även bra kritik över hur jag beter mig (t.ex. fick jag veta att jag dominerade henne ganska mycket då jag skickade, genom att böja mig över henne, något som kan vara bra att veta och eventuellt rätta till).

Roligt att leka figge (figurant, om vi skall vara noga) också, och det är intressant hur jag liksom avsäger mig min lätta insekts… inte skräck precis, men avståndstagande. Drar upp huvan på regnjackan och drömmer mig bort istället, lyssnar på fåglar och träd och vind, knaster, hunden som kommer, och försöker ignorera stenen som skaver mot höften.

På tal om insekter snubblade jag över en fullkomligt gigantisk spindel i lördags, då jag skulle dra ner rullgardinen. Då tjoade jag till rejält och flydde från rummet. Mamma döpte den till Kurt medan jag ropade på hjälp: ”snälla pappa ta bort den – men döda den inte (förutom om det står mellan att döda den och få ut den ur rummet, då får det fan bli regn imorgon).”

Och med detta tror jag vi avslutar, skall läsa litet material som jag har tillgång till via nätet och laga mat. Och dricka kaffe, för det har jag börjat knarka (mer än vanligt) sedan jag flyttade hem till kaffemaskinen. Hehe, inte ens sport att brygga. Typ, tryck på knappen. Jätteavancerat, not.

- Elise