Sådär jag, nu var julen avklarad. Ett kapitel för sig, som alltid. Mat i överflöd, en kusin (á snart 6 år) som spänt väntade på tomten, presenter till mig och alla andra. Hade i förväg fått en ny skid(snowboard)jacka, den är jättesnygg. I övrigt blev det ett smyckeskrin, en görsnygg, röd väska, choklad, en bok, några glasfigurer, mobilsmycke, och en underställströja. Med för att börja från början så blev det ändå en ganska så dramatisk (och potentiellt traumatisk) start på dagen. Mamma hade någon fix idé om att vi skulle upp till bergen och gå promenad/äta frukost/åka pulka. Mycket snö hade vi, och det var ingen som gått där innan oss, så vi trampade på, och hundarna sprang som gaerningar. Det var på vägen tillbaka till bilen som vi med ens inser att – skit, vart är våra hundar?
I flera minuter står vi stilla och lyssnar, väntar, utan att höra någonting. Efter en stund dyker Apple upp, andfådd men lycklig, och börjar åla runt i snön. Men Enter är borta. Vilket är konstigt, för hon är den som brukar hålla sig närmast, och skulle de dragit på vilt är det tveksamt om Apple skulle bryta först. Mamma ropar en gång, men ingen Enter. Pappa undrar om hon kan ha dragit till bilen, men det är jag och mamma skeptiska till. Likväl blir det för Pappa, Jonatan och Felicia att gå tillbaka till bilen, medan jag och mor vänder och går tillbaka till ett kalhygge, i hopp och att hitta gammal tanten (hon är, trots allt, snart 10 år).
Väl vid kalhygget blir vi stilla stående, Apple är med oss och springer litet planlöst omkring, visar inga tecken på att vinda Enter eller så. Mamma ropar igen, och först då kommer ett ylande ”kom-och-hjälp-mig” skall. Helt övertygade om att hon sitter fast någonstans uti skogen kopplar jag Apple och ber henne visa vägen, men just som vi börjar pulsa ut i djupsnön kommer det en svart tant hoppande, litet stel, men helt oskadd.
Vad som hände där lät vi aldrig få veta. Jag och mamma resonerar att hon nog börjar bli litet senil, och helt enkelt tappat bort oss.
Det var det roliga, hon verkade nöjd att ha hittat oss, och höll sig i närheten då vi trampade tillbaka till bilen för att fika och åka pulka.
Därefter följde, inte helt opåkallat, julmiddagen, tomten och allt sådant roligt.
Juldagen var mest slapp och slö. Sov till tolv, cirka. Då dök Fia och Fredrik upp för att hämta Moa (som sovit över) och för att käka lunch. Katten väckte mig då hon flydde upp i fönstret – inte helt nöjd med jack russel flickan som kommit inskällande.
Idag har det varit mer aktivt. Upp vid nio för att göra sig inordning, och därefter ut i affärerna för att shoppa! Till trots mellandagsrean slutade det istället med att jag handlade en massa som inte var på rea (men mycket fint ändå): Craft-underställ, handskar och en Burton-mössa. Nu kommer jag åka mycket bättre, det känner jag på mig ;)
Nu blir det till att åka till mormor för att käka middag. Gott det.
Hoppas alla haft en helt awesome jul, och att ni får ett minst lika awesome gott nytt år!
Lots och love,
Elise
