Jaha. Idag fyllde jag arton, ergo: Elise är myndig. Håll i hatten. Mor min nekar dock min rätt att fixa en tatuering, fastän vår deal endast utesluter fler piercings till dess att jag är tjugotvå.
Igår hölls det kalas till min ära, jag fick paket och pengar <3 god tårta och suverän mat, fint sällskap. Det var jätteroligt, och jag tyckte det var skönt att komma hem till Trollhättan en stund. Även om det innebar att jag inte kunde sova länge på morgonen (se till klockan elva). Bästa presenten fick jag dock morgonen efter kalaset, dagen då jag verkligen fyllde arton. Nycklarna till min Saab 900 (jag har en biiiiiil!) och nya löparskor (grymt snygga!). My parents are the best.
Det enda som möjligtvis kan tänkas dra ner på alla pluspoäng den här helgen samlat är väl hemresan. Storm inatt, ruinerade tydligen järnvägarna. Alltså, till att börja med var tåget en halvtimma försenat. Sedan fick jag, Apple och stor resväska knuffa oss in i en totalt proppfull vagn, och stå fram till Mellerud. Där väntade det bussar. Först köa i evigheter, pussla in resväska i bagageutrymmet och sedan ta sig på bussen… vilken visade sig vara full. Ut igen, leka plockepinn med att få ut resväskan och sedan vänta på bättre tider. De fick ringa in ytterligare en buss, denna gång som vi faktiskt fick plats i. Pratade med en trevlig tjej nästan hela vägen, och vi höll oss optimistiska trots den grova förseningen. Vet inte vad hon heter, men hon har en golden retriever som heter Macho, och pluggar för att bli chef. Runt omkring oss var folk inte fullt lika nöjda, de som skulle vidare efter Karlstad var stressade, och det har jag full förståelse för. Själv behöll jag ett gott humör endast därför att jag inte ville smitta av min oro på hunden. Hon var så duktig. Huvudsaken, vidhöll jag bestämt, var att vi tog oss hem, tillsammans med packning.
I Karlstad regnade det och blåste kallt. Inget fint väder för den som enbart hade t-shirt och regnjacka. Snorkallt, verkligen. Tillsammans med tung resväska traskade (småsprang) vi mot busstation, fast utan hopp om att en buss väntade på oss. Det blev till att vänta i någon halvtimma innan vi, frusna och blöta, kunde stiga ombord.
Men hem kom vi! Och innan ICA stängde, thank god. Två timmar försenade kunde en utmattad hundsportare och labrador beträda de familjära gatorna av Forshaga. Svart lägenhet väntade på oss, och jag var snabb att springa till affären för att köpa tröst. Trots allt, vem vill ägna sex timmar av son födelsedag åt kollektivtrafik. Men som sagt, jag är hemma nu, och det är skönt. Nu skall jag bara ut och rasta Apple en sista tur, sedan skall vi sova. Skola imorgon, men inte så mycket. Det ät fint att vara hemma, min säng här är så bekväm.
Good night,
Elise
Eighteen years old, still going strong. I intend to live forever, so far, so good.
(Bockar dessutom av min "To-do-list", har sålt mopeden, och nästan köpt loss bilen. Jag betalade för halva, fick sedan "resten" nu i födelsedagsklapp. Snart är det jul!)
