Fear the Spork

Segar som vanligt med att uppdatera, men det gör inget, för det är min blogg, och jag skriver så ofta jag vill. Matilda är segare än vad jag är, så det så ;P Däremot är nog min bilddagbok död. Intresset för den försvann sedan jag flyttade hem från Forshaga, och jag misstänker även att det är förknippat med att nästan inga av vännerna uppdatera sina heller. Istället hänger vi på Facebook, för där går allting snabbt och enkelt. Inget evighet som måste spenderas med att fota, sålla bilder, redigera, ladda upp, samt skriva en passande text. Fast jag saknar litet grann tidsfördrivet i att svara på sådana listor ~ med en massa fåniga frågor där man kunde svara lika fånigt, och dessutom kritisera grammatiken ;) Oh well, I’ll get over it.

I helgen var jag ute hos Oktav, vi red ut en tur då moster lånat Walle. Väldigt mysigt, och vi såg en massa rådjur. Lyckligtvis ingen älg. Vill helst inte sitta på Oktav om vi träffar på något äckligt. Arab som han är flyger han gärna i luften, till trots sina dryga femton år. Turligt nog är han väldigt mjuk i rörelserna, så de gånger han skyggat/ryggat/flytt från något läskigt har jag ändå suttit kvar.

Var på begravning förra fredagen, det var en upplevelse. En ledsam sådan, förstås. Inte för att jag egentligen kände den avlidne, men för att våra familjer varit vänner, f.d. grannar, deras barn i ålder med Jonatan och Felicia, och för att jag tyckte att omständigheterna var så hemska ~ kunde inte sluta gråta när man tänkte på hur det vore om min pappa gick bort. Det var i vilket fall som helst väldigt fint, i allt det jobbiga. Nästan 200 personer som kom, och blommorna liksom täckte hela kistan, och golvet kring. Efter begravningen deltog vi (jag, mamma, lillebror och lillasyster ~pappa i Danmark) i en minnesstund, med bildspel och tal och musik. All in all, jättefint.

R.I.P Håkan

Nu blir det till att fortsätta plugga inför seminariet imorgon, och misstänker att vi strax skall åka ut till Trestad för att handla hundfoder. Föräldrarna drar för övrigt till Trysil i helgen, så det kanske är en god idé att stanna inom Konsum för att införskaffa käk åt oss ungdomar. Aja, någon fest blir det inte, själv skall jag intensivspela WoW och plugga. Utöver det? Sova, misstänker jag.

xoxo,
Elise

1 Response to "Fear the Spork"

  1. Anonymous Says:

    Pfft... hade du haft lika litet dataintresse som jag skulle du också uppdatera bloggen mer sällan. I say - paper and pencil FTW!

    Vad är det hos araber som gör att de älskar att blåsa upp sig liksom, inte ballonger, utan luftballonger? De på ridskolan är likadana. "Shit, jag är rädd - jag önskar jag vore en luftballong istället! Upp! Upp mot skyn!"