Home alone (not really)

Känner att jag börjar försumma det här med bloggandet igen. Inte för att jag har något bättre för mig, och inte för att jag svämmar över i skolarbete (eller, det gör jag egentligen, fast jag låtsas inte om det). Snarare för att det inte händer så mycket att skriva om. Okej, så mina inlägg är sällan speciellt revolutionerande, och berör inte ämnen som faktiskt är aktuella för någon annan än mig. Men ändå. Jag segar på, rullar vidare, inser att det gått två veckor. Hoppsan, vad hände?
Inte ett dugg.

Är trött och slö, oengagerad. Spelar mer World of warcraft än jag borde. Inser inte att jag slösar bort tid på ett spel som bara kräver mer. Inte så att jag vill sluta (och jag hävdar bestämt att jag kan om jag vill), men det vore kul att göra något mer. Vill ta mitt dumma körkort, vill kunna lägga mina pengar på annat än lektioner – klätterkurs, till exempel. Och så vill jag åka ut till Oktav.

Men nej, jag orkar inte vara negativ heller, orkar inte vara någonting. Fast jag är litet hungrig, och det är svårt att ignorera. Enkelt att åtgärda, skall bara avrunda här först.

… (dot dot dot)

Smidigt, nej?

Ha det fint,
Elise

0 Response to "Home alone (not really)"